Yttrandefrihet

BTJ:s ledning har via advokat skickat ett brev till mig där man ber mig upphöra med kampanjen, dvs Postprojektet. Man menar att jag bryter mot marknadsföringslagen. Men marknadsföringslagen gäller näringsidkare. Jag har i min roll som länsbibliotekarie varit ute och pratat om Postprojektet, ett projekt som drivs på uppdrag av Sveriges länsbibliotekarier och med stöd av Kulturrådet. Jag är ingen näringsidkare, har inga kommersiella syften, och förespråkar inget kommersiellt alternativ. Jag har rådfrågat en jurist. Det är yttrandefrihet som gäller. Brevet kan läsas på BTJ:s hemsida.
I ett par kommande inlägg ska jag kommentera en rad påståenden som felaktigt tillskrivs mig.

Dubbelarbete

BTJ:s ledning skriver på hemsidan under rubriken "En seriös och ärlig diskussion tack" att jag sprider osanna påståenden. Det är inte sant. Jag vill också ha en öppen debatt. Jag vill att Libris ska vara den nationella databasen. Det är bra att BTJ ser över tjänsten bibliografisk service, och gör den kostnadseffektiv. Tjänsten är bra, men dyr.

BTJ påstår felaktigt att jag sagt en rad saker. Det känns inte särskilt ärligt. Det finns en förstudie, och det finns blogginlägg att hänvisa till. Inget av det skrivna citeras. Ett påståendet gäller hur arbetet med interna resurser fördelas. Där sägs att endast fem procent går till att uppdatera poster. Det finns ingen anledning att betvivla. Det stora arbetet är att katalogisera. Några bibliotek, som katalogiserar själva har uppskattat den tid de lägger på katalogisering resp uppdatering till 95% mot 5%. Om Btj lägger 5% av resurserna på att leverera omvårdnad av posterna så antar jag att 95% av resurserna går till att leverera katalogposter.

Katalogisering tar mycket tid. Därför är det viktigt att vi inte använder folkbibliotekens pengar till dubbelkatalogisering. Jag har aldrig nämnt någon siffra om hur stor överlappning det är mellan BURK och Libris. Jag har inte någon uppfattning om den siffran. Peter Alsbjer nämner i sin blogg att den var 20% 1985. Det innebär ett stort dubbelarbete, större än man vid en första anblick kan tro. Eftersom Libris är ungefär dubbelt så stor som BURK, betyder 20% överlappning att halva BURK dubbelkatalogiseras.

För att förtydliga detta vill jag ta två exempel där överlappningen i båda fallen är 20%. I det ena fallet blir dubbelarbetet 50%, i det andra 100%. Vi har databasen A, som har 100 poster, B som har 50 poster, och C har 20 poster.

Exempel 1: databaserna A och B har 25 poster gemensamma. Det betyder att A har 75 poster som är unika och 25 poster som är gemensamma. B har 25 poster som är unika och 25 poster, alltså hälften, som är gemensamma. Tillsammans har de båda databaserna 125 poster, A har 60% unika poster, B har 20% unika poster och 20% av posterna är överlappande.

Exempel 2: databaserna A och C har 20 poster gemensamma. Det innebär att alla 20 poster som finns i basen C även finns i basen A. Överlappningen är 20 poster, vilket också är 20%. Det betyder att A har 80% unika poster och 20% gemensamma. Databasen C har 20% gemensamma och 0% unika. Allt arbete med basen C är dubbelarbete, trots en låg överlappning i procent.

Jag vet ingenting om hur många poster som överlappar varandra i BURK och LIBRIS. Berätta gärna!

Dawson-projektet

Dawson-projektet heter ett intressant projekt som drivits på Lunds Universitetsbibliotek. Underrubriken är "Rationalisering av katalogiseringsarbetet vid LIBRIS-biblioteken. Leverans av MARC-poster från bokleverantörer". Här har biblioteket gått in och ställt krav på sin leverantör av utländska böcker. Leverantören heter Dawson, och var en samarbetspart i projektet, som pågick hösten 2007. Man skrev ner ett antal frågeställningar, som även inkluderade rationalisering av inköpsprocessen och hantering av böckerna. Projektet blev en framgång och på Libris utvecklingsblogg kan man nu läsa att man på Stockholms universitetsbibliotek i oktober -09 är väldigt nöjda med Dawson. Inte minst när man beställde en e-bok var rationaliseringen stor.

Sist i rapporten står det: "I projektrapporten har vi beskrivit hur förvärvs- och katalogiseringsrutinerna kan effektiviseras med dagens bibliotekskataloger och bibliografiska format som utgångspunkt. Resultatet visar på möjliga tidsvinster. Men för att biblioteken verkligen ska kunna utveckla och effektivisera sina

arbetsrutiner när det gäller förvärv och katalogisering måste frågan sättas in i ett sammanhang som involverar nästa generations bibliotekskatalog, dess innehåll, funktion och bibliografiska kvalitet. Därför behövs en bred diskussion på nationell nivå."

Jag tycker det är intressant att läsa rapporten och se vilka krav man ställde på leverantören, och även att man har med kraven på effektiva leveranser i sina upphandlingsunderlag. Lunds Universitetsbibliotek beslöt sig då för att ha ett kriterium som heter "hyllfärdiga böcker" vid upphandling av bokleverantör. Det gäller att även folkbiblioteken formulerar sina krav i upphanlingarna så att vi får det vi önskar för effektivast möjliga rutiner. Samt gemensamt diskuterar behoven för nästa generations bibliotekskatalog.

E-böcker

Idag ska Bonnierföretagen släppa 200 e-böcker och snart ger även Natur & Kultur ut minst lika många titlar.Det skriver SvD den 27 okt. I vår tänker förlagen publicera sina titlar i både papper och e-format direkt. Det gör redan Piratförlaget men de menar att det behövs 8000 titlar på e-boksmarknaden för att det ska bli riktig fart på e-boksläsandet. Det kan tyckas mycket med 8000 titlar, men det är inte fler än vad värmlandsbiblioteken köper in på ett år.

Bibliotekens långa svans

I Stockholm pågår ett intressant projekt för att låna ut magasinsböcker. Det heter Långa svansen. Man kan läsa om det på Bibliobusters blogg. Projektet Långa Svansen har också en egen blogg. Jag tycker det är utmärkt att man arbetar med att aktivera äldre böcker. Vi vet ju att det går att väcka intresse för böcker om man på olika sätt lyfter fram dem, och jag är övertygad om att den här insatsen ökar utlånen för de framlyfta böckerna rätt rejält. Biblioteken har en viktig uppgift i att levandegöra medier som inte är alldeles nyutkomna.

Men Chris Andersons teori om den långa svansen, den tror jag inte man kan få besannad för bibliotekens del, även om man arbetar aldrig så mycket med magasinsbeståndet. I så fall skulle de många äldre titlarna tillsammans stå för ett större antal utlån än de nyare titlarna. Det är inte många titlar av de 250 000 som finns i värmlandsbiblioteken som kan lyftas fram. Det gör inte projektet Långa Svansen mindre intressant.

Gallring och den långa svansen

Gallringsdebatten skapar onödig rädsla på biblioteken, snart vågar man inte gallra, och inte prata om det heller. Men det är növdvändigt att gallra bestånden, och det behöver inte vara kontroversiellt. Det är en del av biblioteksvardagen, precis som att köpa in böcker. Alla bibliotek gallrar mer eller mindre regelbundet för att få plats med nyheter. Man tar bort gamla, slitna böcker, inaktuella fackböcker och dubbletter av romaner som inte längre är så efterfrågade. Det finns en stor förståelse för det. Kontroversiellt blir det först när man marknadsför gallringen som en nyhet, och sätter mått på hur mycket som ska bort.

Biblioteken sparar oerhört mycket böcker. När det gäller sista exemplaret av en titel är biblioteken restriktiva. Därför växer antalet titlar i bestånden år från år. De tolv samverkande Selma-biblioteken i Värmland har 300 000 titlar, varav 50 000 i det aktiva beståndet. Som jag skrev om tidigare kostar omvårdnaden för magasinstitlarna en miljon kronor om året. Och då är det inte skötsel av det fysiska exemplaret eller lokalkostnad. Nej det är bara katalogkostnaden det handlar om.

Lånas magasinstitlarna mer nu när de exponeras på Internet? Gäller "den långa svansen-teorin", dvs många utlån av enstaka magasinstitlar ger mer lån än det nya? Nej så är det inte alls. Gamla titlar har väldigt få utlån från folkbiblioteken, trots att de är i kraftig majoritet. Därför räcker det med ett exemplar av de allra flesta titlar för ett ganska stort upptagningsområde. Därför gäller det att fortsätta gallra trots upprörda medieröster. Att eftersätta gallringen skapar problem.

Dyr omvårdnad av poster

Det är dyrt att vårda katalogposter. Bibliografisk service från BTJ består av två delar; katalogposten och vård av posten. Vården består av uppdatering av posterna. De ändras automatiskt när det kommer ett nytt verk i en serie, när ämnesord ska läggas till, när signum ska ändras och när man upptäcker att katalogposten innehåller stavfel. För det betalar man enligt prislista 1,69 kr per post och år. En liten summa kan man tycka. Men kostnaden är utslagen på hela bokbeståndet., Väldigt många titlar är passiva titlar, dvs är äldre än sju år, och lånas sällan. Bibliotek i allmänhet sparar många titlar.
I Värmland har de samverkande biblioteken ungefär 50 000 titlar i det aktiva beståndet, dvs inköpta de senaste sju åren. Dessutom finns det 250 000 titlar, som är ingår i det passiva beståndet. För omvårdnad av det passiva beståndet ska man enligt prislista betala 1,69*250 000 kronor, vilket blir ungefär 420 000 kronor. Varje år ska man alltså betala så mycket för omvårdnad av böcker, som man praktiskt taget inte använder. Nu är det dessutom så att värmlandsbiblioteken inte går efter prislistan, utan betalar mer än 200% på det listpriset. Det betyder att de betalar uppemot en miljon kronor per år för vård av katalogposter till titlar, som sällan eller aldrig lånas! Det kan inte vara maximalt utnyttjande av de knappa medel som står till folkbibliotekens förfogande.
Glömde själva katalogposten - en vanlig post kan köpas för drygt 17 kronor i engångskostnad, står det på BTJs hemsida. Frågan är om värmlandsbiblioteken får köpa dem till det priset? Å andra sidan kan de hämtas gratis hos Libris.