Katalogposter - en strategiskt viktig fråga

Förra veckan lyssnade jag till Unni Knutsen. Hon har skrivit den intressanta texten Fragmentering eller felleslösning som jag skrivit om tidigare. Hon inledde med att katalogisering handlar om pedagogik och politik, inte om att skriva en rad tecken i en post. Hon pekade på att studenter och andra användare i mycket större utsträckning söker på Google, än går till bibliotekskatalogen. Alltså måste vi sprida våra kataloger, om vi vill att användarna ska få tillgång till våra samlingar. Biblioteken har bra metadata, som det är efterfrågan på, menade Unni. Det är vår plikt att dela dem med andra aktörer utanför biblioteken. Vi kan också ha nytta av att importera  data från andra typer av metadataproducenter. Hon nämnde exemplet MusicBrainz. De har en katalogiseringshandbok på nätet. Det är väldigt viktigt att ge tillgång till API:er, sade Unni, och nämnde att LIBRIS ligger mycket långt framme med sina öppna API:er och linked data. (Läs Ted Valentins gästbloggning på LIBRIS utvecklingsblogg: LIBRIS öppna API:er) 

Katalogdata måste alltså  vara fria så att andra aktörer kan återanvända dem. Data som blivit insamlade och systematiserade med skattebetalarnas medel borde vara fria. Unni Knutsen poängterade verkligen detta, och även Ted Valentin skriver om det och hänvisar till webbplatsen opengov.se Bibliotekens fria data kan sedan användas av kommersiella aktörer för att bygga nya tjänster.

Tyvärr präglas situationen (i Norge) idag av fragmentisering, dubbelregistrering och avsaknad av samarbete, vilket leder till ineffektivitet, höga kostnader och sänkt kvalitet.  Norge saknar en nationell överodrnad plan för det bibliografiska området, avslutade Unni Knutsen.

Det var tankeväckande att lyssna till henne, och jag håller med om att detta är den viktigaste strategiska frågan för biblioteken nu. Det är också viktigt att skilja på katalogisering av en post, och uppdatering av posten. Det är viktigt att alla bibliotek har en likadan post, inte olika uppdateringar och andra variationer i posten. 

KBs plan och den nationella katalogen

KB skriver, att utvecklingen av LIBRIS som nationell katalog, har hög prioritet. Det är bra. Det är den frågan, som folkbiblioteken satt högst på listan över önskade åtgärder, både i SKLs enkät och på dialogmötena. Utvecklingen av LIBRIS kommer initialt att kräva större resurser, närmare bestämt fyra årsverken under en tvåårsperiod. De resurserna tas från den förväntade ökningen i KBs budget med tio miljoner. Under avsnitt 6, Det utvidgade uppdraget, står inte mycket om arbetet med LIBRIS. Det finns istället i en bilaga, med rubriken Några idéer som KB kan arbeta vidare med. Här finns en mycket positiv inriktning för arbetet med den nationella katalogen, som har som mål att vara klar senast 2013. Men för att nå målet krävs en dubblering av drifts- support- och utvecklingsresurserna, skriver man i bilagan. Hur mycket är det? Antagligen mer än de fyra projekttänster som inrättas för de kommande två åren. Jag tycker det är synd att den nationella katalogen inte finns under rubriken Det utvidgade uppdraget, utan istället som en idé att arbeta vidare med. Jag är ändå övertygad om att KB ger katalogen hög prioritet, och att man finner en lösning på finansieringsproblemet.

Fylkesbibliotekens ansvar för biblioteksutveckling

De norska fylkesbiblioteken har nyligen skrivit ett brev till kulturdepartementet, där de skriver att de i sitt uppdrag som regional utvecklingsaktör,  kan ta på sig ett större ansvar, för att utföra en nationell bibliotekspolitik. De menar att statliga utvecklings- och kompetensutvecklingsmedel bör överföras till fylkskommunerna, som har en central roll som utförare av statlig politik på regional nivå. De senaste åren har samarbetet mellan kommunerna stärkts, och den processen har fylkesbiblioteken initierat och koordinerat. Uppgifterna för biblioteksutveckling bör fördelas mellan de olika aktörerna. Nationalbiblioteket kan stå för nationell infrastruktur och nationella samverkanstjänster. Ett utvidgat ansvar för fylkesbiblioteken kan effektivisera biblioteksverksamheten och göra den mer flexibel, menar de norska fylkesbiblioteken.

Länsbibliotekets webbsida

Länsbibliotekets webbsida har nytt utseende. Det är en följd av att Region Värmlands webbsida är förändrad. Vår målgrupp är biblioteksanställda i Värmland. Här ska man hitta nyheter om biblioteken, och sådant som är intressant för biblioteken. Vidare kan man läsa om våra kurser och konferenser, och nya och gamla projekt. Till slut finns ett dokumentarkiv, där minnesanteckningar från möten mm arkiveras. Ibland hör man att webbsidornas tid är förbi. Är det så? Är webbsidan en hopplöst förlegad envägskommunikation? Eller ett bra ställe för minnesanteckningar? Rent av ett intressant ställe för nyheter? Vi gör ett försök att skapa en aktiv och läsvärd webb, och hoppas ni vill bidra. Skicka in nyheter från biblioteken, gärna med bilder, eller tipsa oss om vad vi ska skriva om!

Hagfors nya bibliotek har öppnat

Hagfors har fått ett nytt vackert bibliotek på ungefär samma plats som det förra, nämligen i Älvstrands-gymnasiet. Disken drar blickarna till sig med sin turkosa färg. Mycket av inredningen går i sobert grått, men det finns en hel del färgklickar, som lyser upp. Väggarna är av glas, och golvet av vacker stavparkett. Biblioteket är huvudbibliotek, samt resurs för gymnasieskolan och lärcentrat som finns i byggnaden. All inredning är inte på plats och den riktiga invigningen av huset sker till hösten. Jag kan rekommendera alla att göra ett studiebesök på värmlands tre nya bibliotek i Hagfors, Forshaga och Sunne!

Working together

På bloggen (d)atablog(ue) läser jag om OCLC, som på ett framsynt sätt startades 1967 av Fred Kilgour. Då var OCLC en central väg för biblioteken att samkatalogisera, och på så vis slippa dubbelarbete. Länge fungerade det bra, katalogisering var dyrt, liksom datasystemen som skulle hantera informationen. OCLC var så framgångsrikt att ALA inrättade ett Fred Kilgour-pris.
Men 2008 presenterade OCLC en policy-ändring. Biblioteken har inte längre äganderätt till sina poster, om man visar dem i World Cat, - även om man själv har producerat dem. Många bibliotekarier menar nu, att OCLC inte drivs i bibliotekens intresse, utan som ett vinstdrivande monopol.
Artikeln uppmanar till att finna alternativa lösningar, och att sluta vara rädda för OCLC.

OCLCs prismodell

Många bibliotek i USA ogillar den prismodell som OCLC införde för flera år sedan. Man betalar för den servicenivå, som man  haft de senaste tre åren. Så länge man inte ökar sin aktivitet mer än 20% behöver man inte betala mer. Nu har ekonomin gått ner, och biblioteken köper mycket mindre, vilket betyder bl a mindre katalogiseringsservice. Men kostnaden till OCLC sjunker inte.