Gallring och den långa svansen

Gallringsdebatten skapar onödig rädsla på biblioteken, snart vågar man inte gallra, och inte prata om det heller. Men det är növdvändigt att gallra bestånden, och det behöver inte vara kontroversiellt. Det är en del av biblioteksvardagen, precis som att köpa in böcker. Alla bibliotek gallrar mer eller mindre regelbundet för att få plats med nyheter. Man tar bort gamla, slitna böcker, inaktuella fackböcker och dubbletter av romaner som inte längre är så efterfrågade. Det finns en stor förståelse för det. Kontroversiellt blir det först när man marknadsför gallringen som en nyhet, och sätter mått på hur mycket som ska bort.

Biblioteken sparar oerhört mycket böcker. När det gäller sista exemplaret av en titel är biblioteken restriktiva. Därför växer antalet titlar i bestånden år från år. De tolv samverkande Selma-biblioteken i Värmland har 300 000 titlar, varav 50 000 i det aktiva beståndet. Som jag skrev om tidigare kostar omvårdnaden för magasinstitlarna en miljon kronor om året. Och då är det inte skötsel av det fysiska exemplaret eller lokalkostnad. Nej det är bara katalogkostnaden det handlar om.

Lånas magasinstitlarna mer nu när de exponeras på Internet? Gäller "den långa svansen-teorin", dvs många utlån av enstaka magasinstitlar ger mer lån än det nya? Nej så är det inte alls. Gamla titlar har väldigt få utlån från folkbiblioteken, trots att de är i kraftig majoritet. Därför räcker det med ett exemplar av de allra flesta titlar för ett ganska stort upptagningsområde. Därför gäller det att fortsätta gallra trots upprörda medieröster. Att eftersätta gallringen skapar problem.

Dyr omvårdnad av poster

Det är dyrt att vårda katalogposter. Bibliografisk service från BTJ består av två delar; katalogposten och vård av posten. Vården består av uppdatering av posterna. De ändras automatiskt när det kommer ett nytt verk i en serie, när ämnesord ska läggas till, när signum ska ändras och när man upptäcker att katalogposten innehåller stavfel. För det betalar man enligt prislista 1,69 kr per post och år. En liten summa kan man tycka. Men kostnaden är utslagen på hela bokbeståndet., Väldigt många titlar är passiva titlar, dvs är äldre än sju år, och lånas sällan. Bibliotek i allmänhet sparar många titlar.
I Värmland har de samverkande biblioteken ungefär 50 000 titlar i det aktiva beståndet, dvs inköpta de senaste sju åren. Dessutom finns det 250 000 titlar, som är ingår i det passiva beståndet. För omvårdnad av det passiva beståndet ska man enligt prislista betala 1,69*250 000 kronor, vilket blir ungefär 420 000 kronor. Varje år ska man alltså betala så mycket för omvårdnad av böcker, som man praktiskt taget inte använder. Nu är det dessutom så att värmlandsbiblioteken inte går efter prislistan, utan betalar mer än 200% på det listpriset. Det betyder att de betalar uppemot en miljon kronor per år för vård av katalogposter till titlar, som sällan eller aldrig lånas! Det kan inte vara maximalt utnyttjande av de knappa medel som står till folkbibliotekens förfogande.
Glömde själva katalogposten - en vanlig post kan köpas för drygt 17 kronor i engångskostnad, står det på BTJs hemsida. Frågan är om värmlandsbiblioteken får köpa dem till det priset? Å andra sidan kan de hämtas gratis hos Libris.

Flytande bestånd i Cuyahoga

I Cuyahoga County i Ohio samverkar biblioteken på liknande sätt som värmlandsbiblioteken, dvs man har gemensamt lånekort och gemensamt biblioteksdatasystem. Men man har gått ett steg längre där, och har ett bokbestånd som är helt gemensamt. Det innebär att allt flyter, alla medier kan stanna på vilket bibliotek som helst där efterfrågan finns. På det viset har man fått helt låntagarstyrda samlingar. Beståndet förnyas både genom inköp, och genom rockader av de befintliga medierna. Flytande bestånd har blivit en stor succé bland låntagarna. För personalen betyder det mindre sorterande och mindre lastning och upppackning. Men det var inte för att det var rationellt för personalen, utan för att låntagarna äntligen fick ett stort inflytande på beståndet, som man införd flytande bestånd. Samlingarna utnyttjas nu mycket bättre.

Vad kostar ett fjärrlån?

En ny fjärrlåneutredning är tillsatt. Det är Annette Johansson och Nils G. Storhagen. De ska vara klara med sitt arbete i december. Som underlag ligger förstudien "Rätt bok eller rätt bibliotek?" som blev klar i november förra året. Det ska bli spännande att se vilka nya riktlinjer som kommer med denna utredning.
Värmlandsbiblioteken har också undersökt fjärrlånens effektivitet under våren. Man har tittat på bokflöden, inköpsprocesser och transporter. Det är betydligt billigare att låna en bok än att köpa - det gäller lånesamverkan mellan folkbiblioteken i Värmland. Nu kostar ett fjärrlån inom länet, vi kallar det länslån, ungefär 25 kronor. Biblioteken lånar nästan 20 000 exemplar mellan sig, och det är en kraftig ökning sedan biblioteken gick samman i ett system. Men trots ökningen kostar fjärrlånen mindre än för tio år sedan. Låntagarna gör nu själva en stor del av beställningsarbetet. Gemensamt system gör fjärrlånen lika enkla som interna lån. Tekniken har rationaliserat arbetet. Det kostar bra mycket mer att köpa en bok. Nu handlar det förstås inte bara om kostnader utan viktigast är låntagarfokus. Hur länge måste låntagaren vänta på en beställd bok? Det gäller att ha tillräckligt många exemplar i systemet! Lån utanför länet är mycket dyrare. Därför är Värmland i princip självförsörjande på köpbara böcker.

Fråga biblioteket

Jag ser med spänning fram emot den utvärdering av Fråga biblioteket, som ska komma under augusti. Hur står sig bibliotekens frågetjänst när man allt enklare finner svaret på nätet, och dessutom kan diskutera sina frågor och problem i diverse specialforum? Tjänsten Fråga biblioteket marknadsförs aktivt, finns på Facebook och många andra ställen. Inte så förvånande kanske är "Litteratur och författare" är den kategori, som är störst, i den samling frågor som ligger på Fråga bibliotekets hemsida. Jag blev därför så glad när jag såg den tydliga loggan på Adlibris förstasida. Bra samarbete mellan bibliotek och bokhandel!

Behövs länsbiblioteken?

Behövs länsbiblioteken? Och i så fall till vad? På Bibliobusters blogg diskuteras frågan utifrån en artikel i BBL där Lina Ydrefeldt ifrågasätter länsbibliotekens projektarbeten, med Tvinningprojektet i centrum. Kan biblioteken klara att driva projekt själva, om de är tillräckligt angelägna? Länsbiblioteket i Värmland har med några års mellanrum frågat kommunbiblioteken vilken tjänst man uppskattar mest. Det är utan tvekan fjärrlånen. Det är också den frågan som är lagstadgad. Men den tekniska utvecklingen har gjort den uppgiften överflödig. Det är inte längre en specialkompetens att spåra var böckerna finns. Det klarar låntagarna själva, om vi gör redskapen tillräckligt bra. Så vad ska länsbiblioteken göra? I Norge möttes ABM-utvikling och fylkesbiblioteken en dag i juni för att belysa och diskutera fylkesbibliotekens roll. Man pratade bl a om partnerskap, utvecklingsavtal, biblioteksplaner och modellbibliotek, och fokuserade på samverkan mellan bibliotek. Svein Nilsen, Östfolds fylkesbibliotek menade att biblioteksenheterna måste bli större. Det behövs 2-300 000 invånare för att driva ett normalt bibliotek i Norge menade han, och sade vidare att "samarbeid med 5-6 små bibliotek er tull". Det blir inte bättre biblioteksutbud av det, sade han, och leder inte heller till kompetenshöjning och spetskompetenser. Jag tror också på stora samarbeten, och att länsbiblioteken har en roll i detta. Men rollen måste utformas i samverkan med kommunbiblioteken.

Karlstads del i bokflödet i länet

Karlstads stadsbibliotek har gjort en undersökning om hur många böcker som transporteras och hur många böcker som packas om i alla lådor som ska till länets bibliotek. Syftet var att se hur stadsbibliotekets böcker rör sig, vilka det är som lånar, och hur många böcker som man lånar in från andra bibliotek. Det är en intressant läsning, som beskriver den mängd böcker som dagligen förflyttar sig mellan biblioteken, och vilket arbete det medför. Författarna noterar att antalet böcker som skickas från Karlstad (364) är mindre än de som kommer till Karlstad (499). Varför det är så kan man spekulera i. Lämnar Karlstads låntagare hellre sina böcker på annat bibliotek? Det utvidgade samarbetet mellan biblioteken med gemensam katalog har kraftigt ökat flödet av böcker mellan biblioteken. Rapporten har skrivits av tre medarbetare på Karlstads stadsbibliotek: Anette Carlsson, Lotta Lettenström och Therese Ohlsson.