Behövs länsbiblioteken?

Behövs länsbiblioteken? Och i så fall till vad? På Bibliobusters blogg diskuteras frågan utifrån en artikel i BBL där Lina Ydrefeldt ifrågasätter länsbibliotekens projektarbeten, med Tvinningprojektet i centrum. Kan biblioteken klara att driva projekt själva, om de är tillräckligt angelägna? Länsbiblioteket i Värmland har med några års mellanrum frågat kommunbiblioteken vilken tjänst man uppskattar mest. Det är utan tvekan fjärrlånen. Det är också den frågan som är lagstadgad. Men den tekniska utvecklingen har gjort den uppgiften överflödig. Det är inte längre en specialkompetens att spåra var böckerna finns. Det klarar låntagarna själva, om vi gör redskapen tillräckligt bra. Så vad ska länsbiblioteken göra? I Norge möttes ABM-utvikling och fylkesbiblioteken en dag i juni för att belysa och diskutera fylkesbibliotekens roll. Man pratade bl a om partnerskap, utvecklingsavtal, biblioteksplaner och modellbibliotek, och fokuserade på samverkan mellan bibliotek. Svein Nilsen, Östfolds fylkesbibliotek menade att biblioteksenheterna måste bli större. Det behövs 2-300 000 invånare för att driva ett normalt bibliotek i Norge menade han, och sade vidare att "samarbeid med 5-6 små bibliotek er tull". Det blir inte bättre biblioteksutbud av det, sade han, och leder inte heller till kompetenshöjning och spetskompetenser. Jag tror också på stora samarbeten, och att länsbiblioteken har en roll i detta. Men rollen måste utformas i samverkan med kommunbiblioteken.

Karlstads del i bokflödet i länet

Karlstads stadsbibliotek har gjort en undersökning om hur många böcker som transporteras och hur många böcker som packas om i alla lådor som ska till länets bibliotek. Syftet var att se hur stadsbibliotekets böcker rör sig, vilka det är som lånar, och hur många böcker som man lånar in från andra bibliotek. Det är en intressant läsning, som beskriver den mängd böcker som dagligen förflyttar sig mellan biblioteken, och vilket arbete det medför. Författarna noterar att antalet böcker som skickas från Karlstad (364) är mindre än de som kommer till Karlstad (499). Varför det är så kan man spekulera i. Lämnar Karlstads låntagare hellre sina böcker på annat bibliotek? Det utvidgade samarbetet mellan biblioteken med gemensam katalog har kraftigt ökat flödet av böcker mellan biblioteken. Rapporten har skrivits av tre medarbetare på Karlstads stadsbibliotek: Anette Carlsson, Lotta Lettenström och Therese Ohlsson.

Genomför kulturutredningens förslag

Kulturutredningens förslag om förändringar för biblioteken har fått mycket positivt gehör i biblioteksvärlden. Niclas Lindberg, Biblioteksföreningen, har skrivit debattinlägg i både SvD och Sundsvalls Tidning med uppmaningen att genomföra kulturutredningens biblioteksförslag. Jag instämmer. Det behövs verkligen en bättre samordning av biblioteksfrågorna. Det har förts en omfattande debatt om behovet i flera år. Nu är det dags att handla. Ge KB uppdraget att samordna alla skattefinansierade bibliotek! Jag tror vi kan driva bättre och effektivare biblioteksverksamhet, och finna strategier för fortsatt utveckling genom att ha en gemensam biblioteksmyndighet. Viktiga frågor, som behöver akuta insatser är:

• Samordning av virtuella kataloger och tjänster
• Fjärrlån
• Transporter
• Kvalitet och statistik

De är alla knutna till den digitala infrastrukturen och där behövs en stark samlad aktör. Det ger bättre biblioteksservice i hela landet. Det ger de minsta och mest resurssvaga kommunerna möjlighet att driva en välutvecklad biblioteksservice utifrån kunskaps- och utbildningssamhällets behov.

Genomför kulturutredningens förslag för biblioteken!

Grattis Camilla, Lisbeth och Birgitta!

Tre bibliotekarier har fått Sveriges Länsbibliotekariers resestipendium och dessutom resebidrag från Kulturrådet för att studera den digitala bokbussen och Overdrive i USA. Det är Camilla Källgren från Länsbiblioteket i Värmland, Lisbeth Schoultz Káplár, Regionbibliotek Stockholm och Birgitta Hellman, Länsbibliotek Östergötland, som omvärldsbevakat, och funnit den intressanta bussen. Den turnerar över hela kontinenten för att marknadsföra bibliotekens digitala medier och den gemensamma digitala plattformen The Digital Media Locator som är en katalog för enbart nedladdningsbara medier. Förhoppningsvis kan studieresan leda till ett liknande svenskt nationellt projekt!

Boktjänst´s listor

I arbetet med underlag för upphandling av medier har vi upptäckt Boktjänst listor över nyutkomna medier. De presenterades bl a på årets biblioteksdagar. Ur reklamblad från Boktjänst: "Boktjänst har en katalog "Nya böcker", som innehåller info om utgivningen av svenska böcker inom den tvåveckorsperiod som ligger just innan publiceringen. Katalogen utkommer varannan vecka och publiceras i PDF-format. Den är uppställd enligt bokhandelsbranschens ämnesregister. För alla bibliotek som har direktavtal om medieleveranser med Boktjänst ingår detta som en kostnadsfri service."
Listan går tyvärr inte att se utan lösenord - man måste ha avtal. Men listorna ser fina ut, de bygger på förlagsinformation + färgbilder på bokomslagen. Ett intressant alternativ till sambindningslistor.

IKT-lyftet

Kulturrådet har beviljat 400 000 kronor till projekt IKT-lyftet. Regionbibliotek Stockholm är projektägare, och deltagare är även länsbibliotekten i Jönköping, Östergötland, Kalmar och Värmland. Det är ett tvåårigt projekt med syfte att minska de digitala klyftorna i samhället. Läs mer om projektet på Bildanätverk-sidan - nätverk för lärmiljöutveckling i folkbibliotek i svenska städer.

Talböcker

För många människor är det enklare att lyssna på än att läsa en bok. Samhället tycker att det är självklart att människor som vill läsa en bok ska ha fri tillgång till boken via ett bibliotek. Men om man hellre vill lyssna till en talbok, då måste man definiera sig som funktionshindrad. Många lyssnar på det växande beståndet av ljudböcker, men där finns långt ifrån allt. TPB har 70 000 talböcker som varje bibliotek snabbt kan ladda ner. Det är en enorm tillgång. Varför är det så svårt att nå ut med dessa böcker? TPB skriver i sin utmärkta Framtidsstrategi som är från förra året:
"Bland befintliga låntagare av talböcker på Sveriges bibliotek utgör i dag personer med synskada 65 % och personer med läs- och skrivsvårigheter 20 %. Den största skillnaden mellan antalet faktiska användare och målgruppens storlek finns inom gruppen personer med läs- och skrivsvårigheter i åldersspannet 20-65 år. TPB tolkar detta som att TPB och biblioteken i Sverige är framgångsrika med att nå personer med synskada men behöver bli betydligt bättre på att nå personer med läs- och skrivsvårigheter."

Biblioteken lär nå 1,5% av dem mellan 20 och 64 år. Jag tror att de flesta vuxna med läs- och skrivsvårigheter har lärt sig att läsa, och definierar sig därför inte som funktionshindrade. Man tycker bara att det är jobbigt att läsa en bok. Det kan väl knappast vara bibliotekens uppgift att tala om för 400 000 svenskar att de är funktionshindrade för att därefter tillåta lån. Förr var det lite generösare syn på utlån av talböcker. Men nu måste varje talbok inledas med ett hot om paragraf 17, och att överträdelser beivras. Skulle vi inte kunna få slippa den inledningsfasen och värdera konsten att lyssna lika högt som konsten att läsa? Vem vågar annars låna?