tisdag 27 oktober 2009

E-böcker

Idag ska Bonnierföretagen släppa 200 e-böcker och snart ger även Natur & Kultur ut minst lika många titlar.Det skriver SvD den 27 okt. I vår tänker förlagen publicera sina titlar i både papper och e-format direkt. Det gör redan Piratförlaget men de menar att det behövs 8000 titlar på e-boksmarknaden för att det ska bli riktig fart på e-boksläsandet. Det kan tyckas mycket med 8000 titlar, men det är inte fler än vad värmlandsbiblioteken köper in på ett år.

Bibliotekens långa svans

I Stockholm pågår ett intressant projekt för att låna ut magasinsböcker. Det heter Långa svansen. Man kan läsa om det på Bibliobusters blogg. Projektet Långa Svansen har också en egen blogg. Jag tycker det är utmärkt att man arbetar med att aktivera äldre böcker. Vi vet ju att det går att väcka intresse för böcker om man på olika sätt lyfter fram dem, och jag är övertygad om att den här insatsen ökar utlånen för de framlyfta böckerna rätt rejält. Biblioteken har en viktig uppgift i att levandegöra medier som inte är alldeles nyutkomna.

Men Chris Andersons teori om den långa svansen, den tror jag inte man kan få besannad för bibliotekens del, även om man arbetar aldrig så mycket med magasinsbeståndet. I så fall skulle de många äldre titlarna tillsammans stå för ett större antal utlån än de nyare titlarna. Det är inte många titlar av de 250 000 som finns i värmlandsbiblioteken som kan lyftas fram. Det gör inte projektet Långa Svansen mindre intressant.

lördag 24 oktober 2009

Gallring och den långa svansen

Gallringsdebatten skapar onödig rädsla på biblioteken, snart vågar man inte gallra, och inte prata om det heller. Men det är növdvändigt att gallra bestånden, och det behöver inte vara kontroversiellt. Det är en del av biblioteksvardagen, precis som att köpa in böcker. Alla bibliotek gallrar mer eller mindre regelbundet för att få plats med nyheter. Man tar bort gamla, slitna böcker, inaktuella fackböcker och dubbletter av romaner som inte längre är så efterfrågade. Det finns en stor förståelse för det. Kontroversiellt blir det först när man marknadsför gallringen som en nyhet, och sätter mått på hur mycket som ska bort.

Biblioteken sparar oerhört mycket böcker. När det gäller sista exemplaret av en titel är biblioteken restriktiva. Därför växer antalet titlar i bestånden år från år. De tolv samverkande Selma-biblioteken i Värmland har 300 000 titlar, varav 50 000 i det aktiva beståndet. Som jag skrev om tidigare kostar omvårdnaden för magasinstitlarna en miljon kronor om året. Och då är det inte skötsel av det fysiska exemplaret eller lokalkostnad. Nej det är bara katalogkostnaden det handlar om.

Lånas magasinstitlarna mer nu när de exponeras på Internet? Gäller "den långa svansen-teorin", dvs många utlån av enstaka magasinstitlar ger mer lån än det nya? Nej så är det inte alls. Gamla titlar har väldigt få utlån från folkbiblioteken, trots att de är i kraftig majoritet. Därför räcker det med ett exemplar av de allra flesta titlar för ett ganska stort upptagningsområde. Därför gäller det att fortsätta gallra trots upprörda medieröster. Att eftersätta gallringen skapar problem.

måndag 5 oktober 2009

Dyr omvårdnad av poster

Det är dyrt att vårda katalogposter. Bibliografisk service från BTJ består av två delar; katalogposten och vård av posten. Vården består av uppdatering av posterna. De ändras automatiskt när det kommer ett nytt verk i en serie, när ämnesord ska läggas till, när signum ska ändras och när man upptäcker att katalogposten innehåller stavfel. För det betalar man enligt prislista 1,69 kr per post och år. En liten summa kan man tycka. Men kostnaden är utslagen på hela bokbeståndet., Väldigt många titlar är passiva titlar, dvs är äldre än sju år, och lånas sällan. Bibliotek i allmänhet sparar många titlar.
I Värmland har de samverkande biblioteken ungefär 50 000 titlar i det aktiva beståndet, dvs inköpta de senaste sju åren. Dessutom finns det 250 000 titlar, som är ingår i det passiva beståndet. För omvårdnad av det passiva beståndet ska man enligt prislista betala 1,69*250 000 kronor, vilket blir ungefär 420 000 kronor. Varje år ska man alltså betala så mycket för omvårdnad av böcker, som man praktiskt taget inte använder. Nu är det dessutom så att värmlandsbiblioteken inte går efter prislistan, utan betalar mer än 200% på det listpriset. Det betyder att de betalar uppemot en miljon kronor per år för vård av katalogposter till titlar, som sällan eller aldrig lånas! Det kan inte vara maximalt utnyttjande av de knappa medel som står till folkbibliotekens förfogande.
Glömde själva katalogposten - en vanlig post kan köpas för drygt 17 kronor i engångskostnad, står det på BTJs hemsida. Frågan är om värmlandsbiblioteken får köpa dem till det priset? Å andra sidan kan de hämtas gratis hos Libris.